MILEN avklarad, en dag försenat men vad gör det? Måste erkänna att det va riktigt tungt! Sprang inomhus och svetten rann och syret tog slut. Men tack vare tv-skärmarna som sände melodifestivalen i repris kunde jag koppla bort att det va jobbigt. Iallafall en liten stund.

 

De första 5 km gick hur bra som helst. Hade ett bra tempo med lagom flås och jag va inte alls trött. Tänkte "men det här går ju hur bra som helst". Sen började en isande känsla brännas i magen, tror jag hade ätit alldeles för lite. Men ändå hade jag fått i mig lite frukost och lunch i skolan. Dock skulle det nog behövas en frukt mellan varven nu när jag tänker efter. Så det ska jag verkligen tänka på till nästa gång.

 

De sista 3 km va extremt tunga, hade ont i benhinnorna och i höfterna. Men jag gav inte upp! Det gäller att pressa sig själv. Kändes som jag sprang och sprang men aldrig kom fram. Kollade på distansmätaren och väntade på att den skulle slå om. Måste erkänna att det gick inte speciellt fort de där 3 sista km!

 

Nu i efterhand ångrar jag mig att jag inte pressade mig själv ännu mer de där 3 sista, men tills nästa gång vet jag att jag klarar det! Man orkar mer än vad man tror och efter ett tag så springer benen av sig själv. Det blev en mil på totalt 76 minuter vilket är en snitthastighet på 7,6min/km. Inte det bästa kanske men för att vara första gången är jag nöjd. Får hoppas på bättre tid tills nästa gång!