Mot slutet av skoldagen fick jag en hemsk huvudverk så prio ett var att komma hem, ta en tablett och vila en stund. Somnade till och när jag vaknade 1,5h senare hade huvudvärken släppt lite. Men jag skulle ändå ut på en runda eftersom vi skulle lägga på de sista inbjudningskorten inför studenten. Så planen var att powerwalka men varken jag eller mamma kunde inte låta bli att springa mellan brevlådorna i de fantastiska vädret. Och det kändes faktiskt bra trots huvudvärken.

 

Jag och mamma började gissa på hur lång rundan blev och vi sa "ja men det blev nog 5 - 6 km inte mer". Och det var vi överens om. Men jag ville ändå gå in och mäta för att vara säker och det va tur att jag gjorde det för rundan slutade minsann på nästan 9km. Det positiva var att det kändes verkligen inte som 9 km, utan snarare som 5. Tror jag har blivit lite avståndsblind för när man sprungit längre rundor så blir man mera van vid det och på så sätt tänker man inte lika mycket på avståndet. Nu är det 8 dagar kvar tills jag springer milen igen!