Kvällens löprunda bestod av att springa hem till min storebror upp och säga hej och sen springa tillbaka. Det va tanken iallafall och det gick hur bra som helst.

Innan rundan kändes allt så fruktansvärt tråkigt, ville verkligen inte ut och springa. Känner en press som inte vill försvinna och det är psykiskt påfresdande. Men efter lite liv i luckan här hemma blev det en runda ändå och efter man har springit så blir allt så mycket bättre, det känns som en seger!

Sprang till min bror på 23 minuter och sprang hem på 17 minuter, så jag är väldigt nöjd!

Det blev ändå en runda på 8,5 km! Nästa gång hoppas jag bara på att springa en mil!

 

Träningen kan inte alltid vara på topp! Det går upp och ner helt enkelt, precis som allt annat i livet. Men man får försöka hitta de positiva och det är de jag måste göra nu! Det är svårt men det ska gå och det kommer att gå! När solen skiner blir man iallafall lite mer peppad, men igårkväll kom snön till malmö och nu hoppas jag verkligen att den försvinner så jag kan springa massa! För man orkar mer än vad man tror, det gäller bara att hålla ut även fast det gör lite ont!

 

På fredag blir det en runda på gymmet, och intervallträning!